annaingeborg

Alltså jag tror inte ni förstår!
44 days. om 44 dagar kommer jag sitta på ett plan, lämna usa bakom ryggen och säga hej till Sverige. Jag är helt enkelt inte redo för detta. Jag är bara inte redo!
Hur kan ett år gå så fort?

Justnu känns det så fruktansvärt jobbigt. Under dessa månader har jag skutit upp min tankar om att åka hem. Det har varit så långt borta. En dag i taget.. herregud jag har ju fyra månader kvar. ta det lugnt! men nu... nu har jag bara DAGAR, VECKOR kvar. Nu är det nedräkning på riktigt. Mitt bästa år är så nära sitt slut att jag kan riktigt ta på det.
Jag ska lämna min andra familj, mina bästa vänner, mitt nya hem, mitt nya liv. Jag ska säga hejdå, Tack och hej ses kanske igen. Det funkar inte så! Jag kan inte säga hejdå till mitt liv. till en del av mitt hjärta. det går inte!


Jag tänker på hur det kommer bli. Försöker att inte tänka på det, men tankarna kommer upp i alla fall. de går liksom inte att hindra. Om alla kommer glömma mig, om jag kommer glömma. Om jag aldrig kommer komma tillbaka. Om det bara blir hejdå och inget har hänt. Jag vill gråta!
Hur jag än gör kommer jag att ha hemlängtan. Hur jag än vrider och vänder på det kommer jag alltid att längta hem. Till sverige eller till usa. Jag kommer att leva med ständig hemlängtan!! ÅNGEST GÅNGER EN MILJON

När jag satt hemma och fyllde i applikationen trodde jag aldrig att det skulle bli såhär. jag trodde inte att jag skulle älska min värdfamilj såhär mycket, jag trodde inte att jag skulle få några utav mina bästa vänner här. Som jag kan lita på more than anyone else. Jag trodde inte detta skulle bli mitt liv.

Jag är och kommer alltid att vara delad. Sverige och Usa kommer alltid att vara i mitt hjärta.

Jag är inte redo. Jag vill inte göra det här. Jag vill inte säga hejdå. Jag är rädd. Snälla, någon.. stoppa klockan.

Det värsta av allt är jag inte kommer se Ashley, Smashaloo, Smash. Vi kommer säga hejdå. Hon och jag. Hon är mitt allt<3
jag vill inte

i love her to death